Dagarna går. Fort! På tok för fort. Det händer mycket skoj. Men så fort det inte händer något, då kryper klumpen i magen fram. Vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte. Vill inte åka hem. Inte än. Vill inte lämna mitt paradis. Vill inte splittra vår lilla Haleyfamilj. Vill inte behöva sakna alla fina människor här. Ni kanske tänker "men vi då!". Men skillnaden är att er längtar jag efter, medan folket här kommer jag sakna. Skillnad. Många kommer jag kanske aldrig se igen. Fy farao.
Turbulens i hjärta och sinne nu. Men jag borde verkligen inte sitta och klaga. Dessa känslor beror ju på att jag haft ett helt underbart fantastiskt år. Liksom obeskrivligt.
By the way. Ifall ni har tråkigt någon gång, lyssna på detta:
http://www.youtube.com/watch?v=rDBL0OrvK-Y
"På den översta sidan, och den ena sidan och den andra sidan, är det bara hår. Det heter kohår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är klart jag fattar att du känner saknad redan i förväg och att du tycker det är jobbigt att lämna, men hade du hellre låtit bli att åka?
Livet blir inte bättre för att det är jämngrått hela tiden. Då kunde man ju sitta på en stubbe på ett kalhygge och käka prozak.
Jag är jätteglad att du åkte iväg och att du har haft ett år som ger dig "jagvillinteattdetskataslut-panik". Annars hade det ju bara varit "sådär".
Jag är också jätteglad att du kommer hem snart, för du fattas oss. Till och med till Petter i Linköping kan man pipa iväg till över helgen om det kniper, men SB ligger förbaskat långt bort från BH.
Historien om kon är roligare när du läser den och inte kan hålla dej för skratt.
kram kram kram
Skicka en kommentar