söndag 28 februari 2010

Komaveckan

Jag kan ju knappast klaga på att jag är sönderstressad eller så, det är hur lugnt som helst i skolan. Skönt.
 
Hela denna vecka har jag lullat omkring i något trötthetstöcken som aldrig vill ge med sig. Ikväll är inget undantag, men jag har ändå gett mig in på att festa. Man måste ju trotsa tröttheten liksom, annars får den bara som den vill. Så nu är vi redo att ge oss ut, får se om det händer något.

Igår kollade vi förresten på Bröllopsfotografen. Underbar film. Med underbara repliker.

"Livet är det där eländet som pågår mellan fyllorna."

"Jag kan ju ge dig ett tips; om man nonchalerar problemet och väntar tillräckligt länge så brukar det försvinna av sig själv."

Kjelle Bergqvist.

Nu ska vi dra. Hejs!

fredag 26 februari 2010

Förkyld

Ojoj, seg fredag. Igår skypade vi halva natten med Maria, vilket var riktigt trevligt. Richard var med en stund också, och man blir ju så glad av lite äkta dalmål.

Idag sov jag till tio över ett. TIO ÖVER ETT. Oboy. Ont i halsen, tung i huvudet, lite snuvig. Funderade på att sega bort hela denna mulna dag med filmtittande och sådant, men Evelina övertygade mig att följa med en sväng till La Cumbre, ett mysigt köpcentrum. Bara för att göra någonting av dagen liksom. Så det är väl dags att masa sig till duschen kanske...

Dramatik på hög nivå

Ojoj, idag var jag på vippen att ringa polisen. Efter att ha haft en riktigt irriterande cinematography-inspelning, och efter att ha suttit och snackat ett tag med Cliff, så tänkte jag och Sandra dra hem till henne och laga pannkakor. Tänkte att det kunde vara trevligt att höra av sig till Hanna och se om hon var intresserad av att följa med, så jag försökte ringa på hennes amerikanska telefon. I luren svarar...en kille! Jag tänker först att det är någon hemma hos oss som skojar, så jag ber honom ge Hanna telefonen. Men han skrattar läskigt och säger att han inte förstår. Hjälp. Då tänker jag att Hanna kanske har tappat bort sin telefon och att någon annan fått tag i den.

Lite senare kommer jag på igen att man kanske borde oroa sig. Så jag försöker ringa Hanna på hennes svenska nummer. Vem svarar? Samma kille!!! HJÄLP! Inbrott! Bortrövning! Hjälp, hjälp, hjälp! Sandra pratar med killen och är riktigt arg ("ARE YOU FUCKING STUPID?!!!!") När hon lagt på börjar vi i panik fundera på vad vi ska göra. Jag tänker att jag måste hem och kolla läget, men Sandra säger att det kan ju vara farligt. Ringa polisen? Vi beger oss tillbaka mot skolan och tänker att vi ska prata med SBCC:s Security.

Sandra: "Är du säker på att det var det svenska numret du ringde nu?"
Jag: "JA! ...Eller...vänta lite...nej.."

Så var det med den saken. Jag är riktigt smart ibland alltså. Jag hade förstås ringt det amerikanska igen. Någon måste ha fått Hannas nummer för att hennes telefon varit inaktiv i flera månader. För det var då ingen fara med varken telefonmackapären eller Hanna. Hon hade varit ute och tröstshoppat för att Sverige förlorade igår.

Japp, spännande... Eller inte. Igår var vi på bio, Dear John. Väldigt fin men rätt seg och tung. Ikväll testade vi Open Mic-utbudet igen. Det var inte imponerande denna vecka heller. Men men. Nu vankas Skype-date med finaste Maria!

onsdag 24 februari 2010

Konstateranden

  • Jag är inte så förtjust i sena kvällslektioner, men det känns ändå väldigt skönt att gå dit utan ångest och självmordsbenägenhet varje vecka.
  • Jag längtar efter alla parvlar där hemma.
  • Det regnar.
  • Zoe tvättar sig i rumpan.
  • Nu är det nästan helg igen.
  • Mörka Lindt-kulor kan nästan konkurrera med Fazer mjölkchoklad.
  • Jag behöver börja motionera.
  • http://tjuvtittat.se/ kan vara ganska underhållande ibland.
  • Min omgjorda Notebook-trailer (med läskig stalker-Noah) var nog inte sämst.
  • Jag vill ha en bra kamera, gärna typ en Canon EOS 7D (systemkamera som kan filma, sjukt bra!)
  • Johannes är bäst.
  • På min spegel sitter ett sött Alla Hjärtans Dag-kort från Hanna.
  • Regina Spektor sjunger fint.
  • Jag vill testa hang gliding.
  • Jag är trött.

tisdag 23 februari 2010

Hanna säger mums, Moa säger...något annat

Jag ångrar mig gällande Shutter Island. Missnöjd ska jag inte säga. Jag gillade den verkligen. Den var bara inte som vi trodde att den skulle vara.

Vad det gäller Johannes i melo så är jag besviken på svenska folket. Även om jag inte tyckte det var världens bästa låt, så tycker jag klart att han var bäst i lördags. Så fint han sjunger! Vi röstade i alla fall så gott vi kunde härifrån Amerika.

Det är måndag. Efter helgens bravader, som jag inte tänker gå in på så noga, så mår jag väl sisådär. Läs dödligt trött. På lördagsmorgonen tog vi en sväng till farmers market, och det var otroligt mysigt. Jag har bara varit där på tisdagar förut, när det är på State Street, men detta var en helt annan sak. Marknaden var på en bakgata/parkering/torg och det kändes som att man kommit till Stars Hollow eller något. Så mysigt! Vi handlade fina grönsaker, bröd och ägg, men framför allt så spanade vi. Det blir farmers på lördagsmorgnar framöver, om jag orkar masa mig upp ur sängen förstås.

Resten av helgen har innehållit:
  • På tok för lite plugg, men det har gått hyfsat bra ändå.
  • Sola.
  • Fest, som var rolig så länge den var...rolig.
  • Degande.
  • Skypande med Ylva-Li, underbart!
  • Filmtittande.
  • Pizzaparty med Bridges.
Ja, ungefär så. Sjukt intressant, eller hur. Vet inte varför jag delar med mig av denna extremt intressanta information egentligen. Jag är liksom bara övertrött. Ikväll har vi bland annat sandpapprat ett par zombie-skadade jeans.

Tjopp.

lördag 20 februari 2010

JOHANNES!!!

Jag hoppas verkligen att ni sitter hemma och kollar på Melodifestivalen nu, och röstar på världens bästa Johannes! Den mannen kan sjunga!

Heja! Heja! Heja! Heja!

"Han sjunger som en guuud och så sniiiigg han är!!!!!!"

Är det inte gulligull?

Taget från blandade kvällar.

Jag som hejade på Leo

Open mic denna vecka var...hm. Weird. Vi var nog med om världens sämsta ståuppkomiker (i plural). Sen höll jag på att klöka (skånskt ord, betyder "nästan spy" ungefär tror jag), för en kille satt med en stor behållare mjölk och ett paket ägg. Efter en stund, när vi varit nyfikna ett tag på varför han hade detta med sig, knäckte han långsamt i alla äggen i mjölken, skakade om och... drack upp!!! Illamående, JA. Men vi hade lite eye candy också.

Idag har varit en sådan där DAC-dag, ägnad åt editing. Och ikväll gick vi på Shutter Island. Ganska läskig, tyckte jag. Inte alls läskig, tyckte Hanna och Evelina. Den var smart och så, och jag ska inte avslöja slutet ifall någon vill se filmen, men... vi lämnade salongen ganska missnöjda.

Nu vankas det semla! Vi har fettisfredag istället för tisdag.

fredag 19 februari 2010

Helg igen

Tekniken är emot mig. Det vill inte alls fungera. Och det hjälper ju inte att jag inte alls begriper mig på olika filformat och konverteringsprogram och sådant.

I alla fall så är det helg nu igen. Ja, här börjar helgen tidigare. Så nu vankas open mic för första gången på länge, Melodifestivalen (jäklar vad jag har längtat, rösta på Johannes!), fest i IV, skypedate med Y... Lite plugg blir det väl också, kanske en spelning och kanske ett pizza-party.

Ha en fin helg!

P.S. Hannas blogg innehåller många fina Johanneslänkar:
http://hanna21.blogspot.com/

och denna blogg är min nya favorit:
http://tittskapsteatern.blogg.se/

onsdag 17 februari 2010

Mardrömmar och grämerier

Jag har drömt många, många, många mardrömmar. Förr handlade dem ofta om att jag eller någon jag kände höll på att bli mördad på något brutalt vis. Nu för tiden drömmer jag mest fruktansvärt sorgliga, hemska drömmar. Jag tror att jag har gråtit i sömnen inatt. Usch och fy.

Nu sitter jag här och grämer mig över att jag bor på andra sidan jorden. Visst, solen skiner och Kalifornien är underbart, men just nu skulle jag vilja äga en teleport så att jag kunde förflytta mig till Stockholms Stadsteater. Jag vill så gärna se 4 x Mark Ravenhill samt Sommarnattens leende. SÅ GÄRNA!

Nu ska jag ut i solen och läsa om "creation of character".

tisdag 16 februari 2010

Sommar, sommar, sommar

Idag har jag solat i stekvärme. Badat i kallt hav. Njutit av sommarvärmen. Promenerat. Härligt. Nu tittar vi på Ondskan. Sen ska jag plugga några minuter eller så, hehe.

måndag 15 februari 2010

Snipp snapp snut, så var filmfestivalen slut

Santa Barbara International Film festival 2010 har varit riktigt fin. Mycket gillad. Idag var vi på surffilmen Hana surf girls samt på Closing Night. Då visades filmen Middle Men och bland andra Luke Wilson och Giovanni Ribisi var där. Vi hälsade inte på dem, men hade ju kunnat klappa på Luke om vi ville. Filmen var väl sådär. Inte dålig, men ingen jag vill se igen.


Oh, det är lite sorgligt att det är slut. Men vi får åka hit och hälsa på när det är filmfestival något annat år.

By the way. Nu är det riktig sommarvärme här.

söndag 14 februari 2010

Så har man skakat hand med Colin Firth då...

Idag har jag bland annat:

  • Shoppat med min personal shopper.
  • Färgat håret!
  • Kollat på konstiga kortfilmer av studenter.
  • Beskådat ett ketchupkrig.
  • Hälsat på Colin Firth.

Detta är min nya hårfärg. Typ mörkblond/ljusbrun. Bild stulen av Evelina.

Mr. Darcy, en fin man. Lite coolt. Foto: Evelina.

En kändistät vecka det här, känner jag.
Hur var eran lördag?

lördag 13 februari 2010

Personal shopper

Idag blev det en shoppingrunda på State. Eller ja, mest på Forever 21, för det är en väldigt bra affär. Jag hade en personal shopper med mig, Evelina, så jag kom hem med riktigt bra köp. Skinnjacka, klänning, tunika, en till "tunika", t-shirt, solbrillor... Hihi, det var roligt! Och det är billigt på Forever. Sweet!

När garderoben var rensad och fin gick Evelina loss på vårat rum. Så hon och Hanna har storstädat medan jag suttit och bloggat och tittat på. En sen fredagkväll/natt. Vi skulle gå på fest egentligen, men blev utkastade när vi knappt kommit innanför dörren. Antagligen för att det var för mycket folk. Men man behöver ju inte vara så otrevlig för det, dalig stil. Så det blev en städnatt i Haley House istället. Hoho. Det var ganska kul det med.

En riktigt fin fredagkväll hade vi i alla fall. Fina Tom...

Jag är kär

Ikväll, mina damer och herrar, var en mycket fin kväll. Vi var med om en helt fantastisk upplevelse, vill jag lova. En sådan där "Nu är jag hög på livet och så exalterad att jag inte kan stå still utan måste hoppa och tjoa"-upplevelse.

Okej. Det började inte bra. Vi skulle på filmfestivalbio, på Waiting for forever. När vi kom dit var det smockat med folk och vi hann inte få någon Q-lapp (en lapp som ger en viss förtur men inte garanterar att man får komma in). Så vi fick ställa oss längst bak i en lång kö, och för att göra livet lite mera jobbigt för oss så kom en kille med trumma och ställde sig precis bredvid mig och Hanna (och kön rörde sig inte framåt). För varje trumslag kändes det som att jag skulle få hjärnskakning, alternativt att huvudet skulle sprängas. Anyway, till slut kom vi framåt, och trots att någon funktionär sa att det var i princip hopplöst om man inte hade någon Q-lapp, så kom vi in. Yey!

Vi fick självklart sitta allra längst fram, för det var enda platserna som fanns kvar. Men att sitta allra längst fram här i USA, i alla fall på Metro 4, är inte som att sitta längst fram i Sverige. Man sitter väldigt nära, och bioduken är väldigt högt upp. Vilket innebär nackspärrvarning och illamående. Man måste liksom vrida hela huvudet hit och dit för att se olika delar av duken. Och underifrånperspektivet gör att alla på duken får väldigt konstiga proportioner.

Score, liksom. Eller inte.

Men där slutar det negativa, för ooooh vad bra det blev! Filmen var jättefin. Väldigt blå, som Hanna sa, och som sedan även DP:n pratade om. Och, OCH, jag säger bara Tom Sturridge... En sådan fin kille. Världens goaste rollkaraktär hade han i filmen. Ja, det var en riktigt bra filmupplevelse.

Men nu kommer vi till det riktigt roliga. När filmen var slut tänkte vi resa oss upp och gå. De gigantiska, suddiga eftertexterna var ju bara hemskt illamåendeframkallande. Men då kommer plötsligt en kille fram och säger att han ska presentera "the cast". Hanna säger typ "Tänk om Tom skulle vara här", samtidigt som jag vänder mig om och får syn på honom! Vi hade inte längre de sämsta platserna i salongen, utan de absolut bästa, för precis framför oss kommer Scott Mechlowicz (huvudrollen i Eurotrip), en till av skådisarna, DP:n och regissören OCH... Tom! För bra för att vara sant! Cirka en och en halv meter framför oss stod de, och Scott kollade mig rakt i ögonen flera gånger och Tom var så otroligt söt där han stod och verkade blyg. Det blev en Q&A (frågor och svar) med många skratt. Och eye candy.

Världens finaste Tom.



Scott Mechlowicz

Efteråt tog Hanna mod till sig och skaffade autografer från både Scott och Tom. Hon talade om för dem hur bra hon tyckte dem var. Själv stod jag bredvid med mungiporna vid öronen och en extremt lycklig känsla. Vi spanade på dem en lång stund innan vi skuttade hem. Jag är kär! Haha.

Score.

Skrynklor

Evelina städar/rensar/besiktigar våran garderob.

"Du måste bli bättre vän med strykjärnet." - Evelina till Hanna
"Du, vi har inget förhållande alls." - Hanna

fredag 12 februari 2010

New York City, here we come!

Nu är det bokat och klart! Över spring break åker jag, Hanna och Evelina till the big apple. Wiiiii!!!

Julianne Moore

Ikväll bar det av till Arlington Theatre för att se Julianne Moore ta emot the Montecito Award. Det var det eventet vi fick gratisbiljetter till av skolan. När vi stod och köade kom hon och skuttade ut på röda mattan, och sprang runt och skakade hand med folk som stod utanför. Själva eventet var lite för långt men intressant och roligt. Julianne var riktigt skön, skrattade och skämtade en massa. Gubben som intervjuade henne hade dock ett högt, väldigt udda och lite läskigt skratt som han fyrade av väldigt ofta. Vi fick se en massa klipp från filmer hon varit med i, och så pratade hon om allt möjligt och "avslöjade hemlisar". De visade dock inget från The shipping news (Sjöfartsnytt heter den väl på svenska?), som är lite av en favoritfilm som hon är med i.


Summan av kardemumman; det var roligt. På lördag hänger vi vid röda mattan igen för att försöka få se Colin Firth. Men det blir till att bara hänga utanför, för sjuttio dollar är att ta i lite granna för att gå in på eventet.

Nu är det långhelg. Hoj!

Fru Roberts i Santa Barbara

Julia Roberts hade igår gått in bakvägen och inte ställt upp på några fotografier. Hon var där för att hennes man hade gjort cinematographyn i dokumentären som visades. Men idag när Evelina och hennes kompisar satt och åt frukost på D'Angelos, då sitter minsann fru Roberts där och äter ett par bord bort. Jahapp. Där ser man. Lite coolt.

torsdag 11 februari 2010

Addicted

Jag hade ett kilo svensk choklad (Fazer förstås). Det har gått tre och en halv vecka. Nu är det bara cirka 235 gram kvar... Och snart inte ens det. Can't help it.

Rätt och fel

Som många vet är jag inget stort fan av att fatta beslut. Att göra val här i livet är ju så himla svårt, i alla fall för en sådan grubblare som mig. Ibland önskar jag nästan att jag var som någon av dem i kristna gänget, vars föräldrar bestämmer allting om vad de ska göra i livet. Fast självklart önskar jag inte det egentligen. Jag vet ju sällan vad jag vill, men däremot vet jag ganska ofta vad jag inte vill. Jag har världens bästa föräldrar som stödjer mig hur jag än gör med saker och ting.

Ibland blir det man väljer så himla rätt, och ibland blir det förstås bara fel. Det bästa är väl att följa den så kallade magkänslan, även om det kan vara väldigt svårt ibland att begripa vad magen känner. Vad det gäller kursval så känns bytet från Directing till Screenwriting väldigt rätt. Det uteblivna bytet från Documentary till Color correction däremot, tveksamt. Hade nog varit både softare och roligare och mer lärorikt på color correction. Men man kan ju inte välja rätt alla gånger.

Ikväll skulle vi gå på basket på skolan. Men sedan hörde vi talas om att Julia Roberts och Emile Hirch skulle komma till en film på Arlington ikväll. Så vi struntade i basketen och gick dit istället, jag, Hanna och Linnea. Meeen, det blev en himla massa väntande vid sidan om en kö som försvann ut i evigheten, och sedan insåg vi att Julia nog inte skulle gå på röda mattan, i alla fall inte på ett bra tag, för det var nästan tomt där runtomkring. Vi pallade inte kön, det kändes inte riktigt värt det, så vi gick hem igen. Jaja, det blev en kvällspromenad i alla fall. Imorgon ska vi dit och se Julianne Moore.

Idag har vi förresten haft munkkalas med Sandra. Och spelat pingis. Dagens låt: Svettlöken Åke.

Ett rätt val var i alla fall att åka till Santa Barbara, det är inget jag ångrar!

onsdag 10 februari 2010

Kvällsmys

Hanna är hög på munkar. Hihi!

Kill

Tolkning av fauvismen. Jag blir rädd för mig själv. Ser helt förjävlig ut. Men det var ju det som var meningen. Jag hade dessutom solen rakt i ögonen, så det blev kisigt värre. Lika vit som lakanet är jag också...



Fotograf: Linnea Hjelmtorp

Hmm... Bloggen var kanske bättre förut. Tråkigare men mindre rörig...

Ifall ni undrar

Hmm... Jag fipplar lite med bloggen...

Tisdag

Har precis ätit currygryta som jag själv lagat, hör och häpna. Med broccoli, paprika, morot och lök. Mums! Idag har annars varit en lugn dag med kameratester på cinematographyn, ett besök på Yoghurtland, pyttelite plugg och storhandling på Ralph's. Denna gång lånade vi en cykel, och ooooh det var som heaven att slippa bära de 11-12 kassarna hem.

Här kommer några bilder från helgen, bara för att sätta lite färg på bloggen.

Såhär var jag sminkad för Linneas lilla skolprojekt, snyggt va? Haha. Jag ska tigga lite bilder av Linnea sen så ska ni få se hur läskig jag såg ut.

Söndagspromenad.



Ikväll blir det Lost. Det ni, här i Amerika har sista säsongen börjat gå på TV. Inte för att så många av er är Lost-fans förstås... Det är inte jag heller, men jag vill se hur det slutar.

tisdag 9 februari 2010

Lugn vecka

Sextio story beats. Eller scener helt enkelt. Till en två timmars långfilm. Tänka så det knakar. Jag har hittat på sisådär åtta än så länge. Känns som det får duga för tillfället.

Denna veckar blir det bland annat:
  • Ingen documentary, yes! Dvs. ledig imorgon kväll.
  • Julianne Moore.
  • Flera filmfestivalbesök.
  • Kameratester och location scouting på cinematographyn.
  • Kanske basketmatch.
  • Förmodligen hänga vid röda mattan när Colin Firth kommer.

måndag 8 februari 2010

Förresten

Jag brukar bli väldigt glad för kommentarer. Varje morgon söker jag livstecken från andra sidan jorden. Ju fler och längre kommentarer, desto bättre. Men ni behöver helst inte kommentera det faktum att vi missade Cameron och Tarantino med flera. Det gör bara saken värre. Tack.

söndag 7 februari 2010

Fan Fan Fan Fan

Skit också! Idag, ungefär när jag pallrade mig upp ur sängen, hölls Directors Panel. Vi tänkte kolla upp igår när den skulle vara och vilka som skulle komma, men det glömde vi bort. Så nu har vi missat en panel med bland andra James Cameron och Quentin Tarantino... FAN! Skit också! Det hade varit så intressant att vara där och lyssna på dem live.

Igår gick jag och Hanna på Charlie Haden - Rambling boy. En dokumentär om jazzartisten Charlie. Vi gick dit för att vi skulle få poäng för detta på documentary-kursen, och jäklar om vi inte får det. För det var nog den tråkigaste filmen jag har sett. Jag powernappade i början, och sen satt jag och stirrade på skärmen och pinades och tänkte på annat. Efteråt var det Q&A med Charlie och hans fru, och det var då bedrövligt vad många frågor folk hade. Vi nästan skuttade av lycka när vi äntligen fick komma ut därifrån.

Vad hände mer igår då? Skype med farmor, Sven och pappa, det var roligt! Och så var jag på promenad ner till hamnen. Ett favorit-promenadmål. Man kan nästan tro att man är i Skärhamn. Det är så mysigt att gå där och läsa båtarnas namn, och när man kommer längre ut kan man lyssna på vågorna och akta sig för att bli duschad.

I fredags tänkte vi åka till IV. Men sen var alla så trötta, så vi bestämde oss för att skippa det och spela kort istället. Tills Rachel kom hem och vi ångrade oss. Vi åkte allså dit en stund ändå, och lyssnade på Sound & Vinyl och något annat band. Hade jätteroligt. IV är ju ganska galet. Men Verna Beware fick vi aldrig höra, för någon ramlade ner från en balkong från huset bredvid och skadades ganska allvarligt tror jag, så det blev världens uppståndelse och festen avslutades. Men det var kul så länge det varade.

Idag har jag varit fotomodell. Vacker som en dag! Stora svarta fläckar runt ögonen, rött läppstift och texten "KILL" i pannan. Och så blommor i håret där jag låg i det gröna gräset... Det ni! Det var en tolkning av favism, om ni undrar. Till Linneas fotoläxa. Ni får nog se någon bild sen.

Nu blir det nog pingis och promenad.

lördag 6 februari 2010

Filmfestival

Foto: Linnea Hjelmtorp.
Stylist: Evelina Ekstrand.

Santa Barbara International Film Festival. Det är fina grejor det. Igår gick vi på invigningskvällen, och det var riktigt roligt. Först blev vi som sagt stylade av Evelina, med både kläder, hårfix och smink. Vi kände oss riktigt tjusiga när vi begav oss av mot Arlington. Vill ni se flera bilder på oss så kan ni gå in här: http://linneahjelmtorp.devote.se/

Kvällens film var Flying lessons, så filmens skådisar och regissör med flera var där och gick på röda mattan. Maggie Grace var nog den mest kända, även om de flesta av er säkert inte vet vem hon är. Hon spelar bland annat Shannon i TV-serien Lost, och i kvällens film spelade hon huvudrollen. Vi missade tyvärr henne och de flesta kändisarna på röda mattan, för jag fick så fruktansvärt ont i magen och var till slut tvungen att gå in på toa. Sen fick man inte gå ut igen. Men de kom upp på scenen sen inne i fantastiska Arlington Theatre. Filmen var väl sisådär. Lång och seg, och ingen vidare story. Men rätt fin ibland. Vi fick bekanta oss med Annie och John på raden bakom oss, för någon snubbe som höll tal tyckte att alla skulle prata lite med någon de inte kände. Amerikaner...


Efter filmen begav vi oss till Paseo Nuevo där galan hölls. Det var väl en väldigt stor fest kan man säga, med gratis mat, gratis godsaker och gratis alkohol. Det var bara att gå och ta precis vad man ville ha. Mingla runt och ha roligt. I början var det så sjukt myckeet folk att trängseln var nästan olidlig. Men, som Hanna förutspådde, tanterna gav upp efter ett tag så att det blev lite lugnare. Vi träffade filmfolk från skolan; Andy, Ian, Andrew och John med flera, plus lite annat folk. Ja, gott folk, det var roligt!

Vad som inte var roligt var att gå fyrtiofem-minuters-promenaden hem sedan i högklackat. Aj aj. Och när vi kom hem upptäckte vi att vi glömt nycklar, så vi fick agera inbrottstjuvar och bryta oss in genom mitt fönster. Haha, så kan det gå.

Nu är alltså filmfestivalen i full gång. Och det är stort här i Santa Barbara. Detta år kommer bland andra Sandra Bullock, Colin Firth, Julianne Moore, James Cameron (Titanic, Avatar!), Arnold Schwarzenegger... Förra året var det häftigare. Då var Clintan här, Kate Winslet, Jake Gyllenhaal och Sean Penn med flera. Ja, vi har ju rätt nära till Hollywood.

torsdag 4 februari 2010

Vi ska på gala!

Imorgon kväll börjar Santa Barbara International Film Festival. Och gissa vilka som ska dit?! Jag och Hanna! Har precis köpt biljetter till Opening Night Film and Gala (där det är 21-årsgräns, och de flesta vi känner är under 21), Closing Night Film samt några valfria filmer. Plus att vi ska på Julianne Moores prismottagning. Wiii!

Vi blev lite nervösa över ordet "gala". Hur fancy måste man vara liksom? Men vi har tur som har en personlig stylist. Evelina drog in oss i sin stora, välordnade garderob, som är fullproppad med fina kläder (gissa om jag är avundsjuk), och valde ut outfits åt oss. Så vi blir stylade á la Evelina innan galan. Återigen, wiii!

onsdag 3 februari 2010

Eey

Moa och Hanna går på campus. Det är kväll. En bit bort står några killar bakom ett träd.

"EEY!" - En av killarna
"???" - Moa och Hanna
"Choke a bitch!" - Killen, som är Andrew

Haha.

GrattisGrattisGrattisGrattis!!!!

Vill bara säga det, att idag (igår för er) fyller världens bästa Maria år! Hon är en av de finaste och underbaraste människorna på denna jord, och jag hoppas verkligen att hon hade en riktigt bra födelsedag! För hon är bäst!

GRATTIS på födelsedagen och TACK för att du finns i mitt liv!

LOVE YOU!!!!! More than words...

Flummigt värre

Halleluja. Det var med viss ångest jag pallrade mig iväg till dagens lektioner; cinematography och documentary. Jag antog att allvaret skulle dra igång, och att vi skulle få våra första jobbiga uppgifter. Men icke. På cinematographyn gick vi igenom olika stiler av ljussättning inom film, från realistic till theatrical, och mer än så hann vi inte. Sedan gick jag hem och tittade på det efterlängtade Teatersupén. Hurra! Det avsnittet kommer jag se flera gånger.

Documentarylektionen kunde ju knappt bli bättre. Det första läraren gör är att dela ut två gratisbiljetter var till Julianne Moores prismottagning på Santa Barbara Film Festival. Sedan får vi vår första uppgift (åh nej åh nej jag vill inte) som visar sig vara att vi ska gå på en dokumentärfilm på festivalen på söndag kväll. Gratis. Det kallar jag en prima skoluppgift. Medan vi väntade på Erin från Check Out (där man får låna kameror och annan utrustning) som skulle komma och berätta om de nya reglerna och så, så fick vi den flummigaste uppgiften jag varit med om. Jag tror knappt det var lika flummigt i lekis. Vi skulle vända oss åt den bredvid oss, i mitt fall en kille vid namn Max, och titta på varandra... Sedan skulle vi skriva ner vad vi såg. Just det! Utseende, kläder, smilgropar, whatever. Är detta college?? Det handlade tydligen om att se detaljer som man kanske inte tänker på, eller något sådant. Flummigt värre. Alla skrattade åt uppgiften och ställde tusen frågor. Jag hann skriva en enda mening. Sedan kom Erin.

"Oh Erin you're here. You saved them." - Läraren Candace
"Super!" - Student
"Oh dear God!" - En annan student

Jag berättade nog aldrig att förra veckan fick vi mingla. Plötsligt sa läraren åt oss att resa oss upp och gå runt och hälsa på varandra och byta telefonnummer och sådant. Hjälp. Det är ju inte riktigt min grej. Men några stycken kom fram till mig och pratade. Och jag och Hanna gick fram til en tjej som såg ensam ut. Det visade sig att hon går i highschool och är femton år, men har fått specialtillstånd att läsa denna collegekurs. Där ser man.

Anyway. Senare på dagens lektion kom en man som hette Russ och berättade om en surfarfilm han gjort på Hawaii, som ska ha premiär nu på filmfestivalen. Han var hur rolig som helst! Som grädde på moset fick vi sluta en och en halv timme tidigare. Halleluja.

tisdag 2 februari 2010

Moment of surrender

Jag har hört några klagomål från olika håll på den nyaste U2-plattan. Men jag ÄLSKAR den! Ville bara säga det.

Jag har förresten varit ganska duktig trots skoltröttheten. Läst veckans läsning (som jag har enda till nästa måndag på mig med egentligen) och gjort en liten mind map till mitt manus. Tänkt och funderat, funderat och tänkt. Dessutom valt ut några tänkbara låtar till ett snabbt och ett långsamt montage (editing-uppgift). I detta låt-letande råkade jag efter en stund fastna i No line on the horizon. Så kan det gå.

måndag 1 februari 2010

Film major

Jag är skoltrött. Hur bra är det på en skala, när terminen precis har dragit igång? Hehe. Om det bara var lektioner så skulle jag tycka att det var jättekul. Men läxor... Jag har ingen lust alls. Men det är väl bäst att sätta fart antar jag.

Det blev ingen bio i lördags, för vi mindes fel om när den gick. Men det blev filmmys på hemmaplan istället. Vi såg Whip it, en bra film. Igår var det även filmkväll med Bridges. Vi tittade på Cool runnings som handlar om Jamaicas första bob-lag. Till filmen var det godis och popcorn av alla sorter; butter, sötade på något vis, carameldragerade, chokladdragerade och caramel & jordnötsdragerade popcorn. Efter filmen diskuterade vi frågor som vad vi har för mål i livet, hur förhållandet till våra föräldrar ser ut vad gäller att fatta beslut om sitt liv etc. Det var väldigt intressant, men man påminns också om att man kommer från en helt annan värld än detta kristna gäng. Flera av dem sa att deras föräldrar bestämt vad de skulle göra med sina liv, och föräldrarna vet ju bäst så man gör som de säger... En tjej sa att om hennes pappa sa åt henne att inte göra någonting, så skulle hon aldrig trotsa det och göra det ändå. Några sa också att de i första hand lyssnar på Gud. Oboy. Vad det gäller mål i livet så kom jag fram till att mitt mål är att finna ett mål. Och att mina föräldrar är underbara och stödjer mig vad jag än väljer att göra.

Nu ska jag så smått ta tag i lite plugg. Typ skicka in en manusidé till en lärare, läsa lite, leta lite låtar att klippa montage till... Ganska lugnt än så länge, men jag lovar, det är lugnet före stormen. För jag vet ju precis vad som komma skall.

Förresten, tack till er alla som skrivit förslag till dokumentärer! Jag vet inte än vad jag ska göra, men det är toppen att få in lite idéer av er!