Flummigt värre

Halleluja. Det var med viss ångest jag pallrade mig iväg till dagens lektioner; cinematography och documentary. Jag antog att allvaret skulle dra igång, och att vi skulle få våra första jobbiga uppgifter. Men icke. På cinematographyn gick vi igenom olika stiler av ljussättning inom film, från realistic till theatrical, och mer än så hann vi inte. Sedan gick jag hem och tittade på det efterlängtade Teatersupén. Hurra! Det avsnittet kommer jag se flera gånger.

Documentarylektionen kunde ju knappt bli bättre. Det första läraren gör är att dela ut två gratisbiljetter var till Julianne Moores prismottagning på Santa Barbara Film Festival. Sedan får vi vår första uppgift (åh nej åh nej jag vill inte) som visar sig vara att vi ska gå på en dokumentärfilm på festivalen på söndag kväll. Gratis. Det kallar jag en prima skoluppgift. Medan vi väntade på Erin från Check Out (där man får låna kameror och annan utrustning) som skulle komma och berätta om de nya reglerna och så, så fick vi den flummigaste uppgiften jag varit med om. Jag tror knappt det var lika flummigt i lekis. Vi skulle vända oss åt den bredvid oss, i mitt fall en kille vid namn Max, och titta på varandra... Sedan skulle vi skriva ner vad vi såg. Just det! Utseende, kläder, smilgropar, whatever. Är detta college?? Det handlade tydligen om att se detaljer som man kanske inte tänker på, eller något sådant. Flummigt värre. Alla skrattade åt uppgiften och ställde tusen frågor. Jag hann skriva en enda mening. Sedan kom Erin.

"Oh Erin you're here. You saved them." - Läraren Candace
"Super!" - Student
"Oh dear God!" - En annan student

Jag berättade nog aldrig att förra veckan fick vi mingla. Plötsligt sa läraren åt oss att resa oss upp och gå runt och hälsa på varandra och byta telefonnummer och sådant. Hjälp. Det är ju inte riktigt min grej. Men några stycken kom fram till mig och pratade. Och jag och Hanna gick fram til en tjej som såg ensam ut. Det visade sig att hon går i highschool och är femton år, men har fått specialtillstånd att läsa denna collegekurs. Där ser man.

Anyway. Senare på dagens lektion kom en man som hette Russ och berättade om en surfarfilm han gjort på Hawaii, som ska ha premiär nu på filmfestivalen. Han var hur rolig som helst! Som grädde på moset fick vi sluta en och en halv timme tidigare. Halleluja.