Farväl

Hejdå. Adios. Bye bye. Farväl. Bara två och en halv timme tills vi lämnar vårt underbara Santa Barbara. Sorgligt! De senaste dagarna har innehållit en massa sådana där så kallade hejdå. Usch och fy.

Jag lägger upp bilder på det så småningom. Men då kommer jag vara tillbaka i Sveriget. Efter att helt obeskrivligt, fantastiskt roligt år i Kalifornien.

Puss

Det ligger i luften

De senaste dagarna har innehållit... äsch, lite av varje. Beerpongturnering i Haley House. Roligt. Ljusblå naglar. Göra stan. Krångel. Plump. Bio (Robin Hood = dålig). Lunch med fina Katie och Cliff. Körsbär och jordgubbar. Mingel. Farväl till fint folk. Hoppa. Vara ledsna. Kärlek.

Försöker att njuta av de sista dagarna i paradiset. Men det är lite småsvårt. Alla är lite dämpade, så att säga. Zoe känner nog av sig att något är på gång, för hon har varit extra sällskaplig senaste veckan. Alltså åt det extrema hållet.

Nu har familjen Haley bara en dag kvar i Santa Barbara tillsammans. Buhuuuu.

Turbulens

Dagarna går. Fort! På tok för fort. Det händer mycket skoj. Men så fort det inte händer något, då kryper klumpen i magen fram. Vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte. Vill inte åka hem. Inte än. Vill inte lämna mitt paradis. Vill inte splittra vår lilla Haleyfamilj. Vill inte behöva sakna alla fina människor här. Ni kanske tänker "men vi då!". Men skillnaden är att er längtar jag efter, medan folket här kommer jag sakna. Skillnad. Många kommer jag kanske aldrig se igen. Fy farao.

Turbulens i hjärta och sinne nu. Men jag borde verkligen inte sitta och klaga. Dessa känslor beror ju på att jag haft ett helt underbart fantastiskt år. Liksom obeskrivligt.

By the way. Ifall ni har tråkigt någon gång, lyssna på detta:
http://www.youtube.com/watch?v=rDBL0OrvK-Y

"På den översta sidan, och den ena sidan och den andra sidan, är det bara hår. Det heter kohår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör."

Graduation

Foto av Linnea. Fler bilder kommer längre ner. Ni kan ju skippa rabblet emellan ifall ni vill. Hoho.

Igår var då vår stora dag. Som en snubbe på skolan sa. Som jag redan berättat så började dagen med photo shoot och rehearsal. Efter lunch/middag blev det då dags för en till liten fotografering med IBS. Denna gång på skolan, iklädda våra sopsäckar och vackra hattar. Ojoj vad flummigt det kändes.

Efter att ha smilat där en stund gick vi på samlingen inför graduation. Ställde upp oss i ett långt led och flummade lite. Hanna blev plötsligt kissnödig, och eftersom ledet inte rört sig på väldigt länge så tänkte vi att det var nog ingen fara ifall hon rusade in på toaletten. Jag antar att ni kan gissa vad som hände? I samma stund som Hanna sprang innanför dörren på en byggnad så började alla röra sig framåt. Snabbt. Woops. Jag gick med en bit men framme vid ett hörn stannade jag och lät folk gå förbi. Tillslut ser jag Hanna komma kutande, vilket är en ganska rolig syn i graduationkläder. Men. Hon kom fram lagom när alla gått förbi. Precis alla. Så vi var absolut sist.

När alla spatserat in och satt sig hölls förstås några tal. Under tiden bläddrade jag och Hanna igenom broschyren och letade efter våra namn. De fanns inte med. !!! Vi letade igen. Och igen. Och för säkerhets skull lite till. Men nej. Våra namn fanns inte med bland dem som skulle ta graduation. Woops. Tänkte att det kanske var för att vi bara är IBS certitifikatstudenter, men vi hittade namn på typ alla andra IBS:are som var där. Woops. Kände mig som en råtta som inte borde vara där. Blev sur på IBS och deras representant. Vi hade ju varit på möte och fixat allt, men tydligen inte ändå. Blev orolig. Vi satt ju allra längst bak, så vi skulle ju få gå upp allra sist på scenen. Tänk om de beräknat exakt hur många certificate covers de skulle dela ut, och när vi kliver upp på scenen så kanske dem är slut? Blir jättepinsamt. Oh no.

Tillslut blev det i alla fall våran tur att entra scenen, och det fanns gott om covers kvar. Ursäkta min svengelska som ploppar upp ibland förresten. By the way liksom. Haha. Som tur var så kom två personer bakom oss, så vi slapp vara allra, allra sist. På lappen man skulle lämna fram till den festliga gubben skulle man skriva det namn man ville att han skulle läsa upp. Vi hade skrivit Hanna Haley Hansson och Moa Haley Nilsson. För att hedra vår lilla Haleyfamilj liksom.  Resterande i Haleyfamiljen var en riktigt högljudd fanclub i publiken när våra namn lästes upp. Sandra, Emma, Dennis och Andrew skrek nog lite också. Blev fotograferade med en gubbe och rött fodral innan man klev ner från scenen och gick tillbaka till sin plats.

All personal i riktigt roliga graduationkäder ställde sedan upp sig så att de bildade en "korridor" som vi fick gå igenom. Hanna hälsade på Davega; "Tjena brorsan!". Sen var det slut. Då lullade vi omkring där, minglade så att säga. Var allmänt glada. Pratade med Bieber, vår fantastiska lärare. Han sa att han skulle sakna att ha oss som elever, och han tyckte att vi måste emaila honom och berätta när vi pysslar med framtida filmprojekt/studier. Söta Bieber. Vi kramade och snackade med en massa folk. Choke-a-bitch-Andrew. En ryss. Yuri. Ross som brukar spela på open mic. Med flera. Åååh, det var en fin stund. Tillslut, när typ alla gått, så minglade vi hemåt. Fortfarande iklädda våra sopsäckar. Folk i bilar vinkade och cyklister och gångare ropade congratulations.

Oh fy vad mycket jag skriver. Här kommer i alla fall några fler bilder som Linnea plåtat.

Man kände sig både glad och ledsen efter graduation. Senare på kvällen blev det förstås barty.

Idag har vi varit på lunch ute på Peppers Estate i Montecito. Dave äger stället, och det är typ en gammal herrgård där det nu bor kanske sex gamla rika pensionärer. Det var inte så jätteflott dock. Vi fotograferades lite mera, men inte till katalogen denna gång. Lunchade. Fick diplom från IBS. En som heter Camilla som kommer från IBS och varit med även under fotograferingarna var hur trevlig som helst. Jag och Hanna pratade lite med henne om alla missförstånd under graduation, och redde ut det hela. Det var inget fel med att vi gick på ceremonin i alla fall. Vi skulle haft gold tassels men dem behövde man ansöka om innan. Vilket är information som vi inte fått. Ett email med information om allt inför graduation ska tydligen ha gått ut till alla, men vi har inte fått det. Därav alla missförstånd. Men nu är det utrett och känns bra.

För vi har tagit graduation, för vi har tagit graduation, för vi har tagit gradua-a-tion. Fy fan vad vi är bra!

Haha.

IBS photo shoot och graduation rehearsal

Dagen började tidigt. På tok för tidigt. Med att fixa till sig själv en aning och att stöka undan det värsta i köket. Klockan åtta stormade fyra babbliga damer in och vi i Haleyfamiljen fick posa och smila upp oss lite här och var i/utanför vårat hus. Flummigt. Men vad gör man inte för pengar? Nu kan man ju skriva fotomodell på sitt CV också. Haha. Skojar alltså. Jag blev förresten kallad för Mio av fotografen. Mio?

Direkt efter photo shooten drog jag och Hanni iväg på graduation rehearsal. Det var inte så komplicerat. Gå lite hit, gå lite dit, sitt ner, stå upp, gå upp på scenen, stanna vid varje kryss, lämna namnlapp, "Choke a bitch" ropade en välbekant figur från publiken, låtsas ta emot diplomfodral, gå tillbaka... En gubbe som Hanna tyckte såg festlig ut skulle läsa våra namn i mikrofonen, men han kunde inte uttala mitt utan jag blev för andra gången idag kallad för Mio. Men whatever. Orkade inte rätta honom, fast han bad om det.

Efteråt blev det dock pinsamt. Och irriterande. IBS representant hade talat om för oss att eftersom vi gjorde honor roll förra terminen (hade GPA på minst 3,5) så skulle vi få en gold tassel till våra hattar. Så vi ställde oss i kön för att hämta sådana, men när vi kom fram fanns inte våra namn på listan. Pinsamt. Hade ju inte brytt mig om den där guldtofsen (som snarare var gul) om det inte vore för att jag stått och köat och massa folk tittade på när jag blev nekad min tofs. Gruff. Efteråt gick vi tillbaka och frågade hur det var egentligen, men de blev mest sura och sa att de aldrig hört talas om Sharri Tucker. Jaja. Den svarta tofsen är mycket snyggare. Men jag stör mig på att jag var värd guldtofsen.

Typ såhär cheesy fick vi vara idag. Haha.

Bertil Rebell

Tja, alltså. De bilder jag lägger upp nu är ocropade, oredigerade och framförallt... oprofessionella. Heh. Bertil Rebell (ja, det är min rebells namn, och hans gudfar får en del credit för det namnet) har skött sig finemang, men själv är man lite bakom flötet när det gäller high tech-kameror som min BR. Fick ju skönheten igår, och har inte hunnit lära mig än hur man gör. Klickar lite på alla knappar. Typ. Mest på auto. Än så länge. För allt det andra tar lite tid att lära sig. Men i alla fall, här kommer några av mina första testbilder.

Igår kväll skulle vi på fest. Men grabbsen var sega så det blev inget. Istället skapade vår kreativa lilla Haleyfamilj två stycken filmer. Oooh så roligt! En fransk och en skräckis. Sen bombarderade vi hallen med massa madrasser igen, och hade en mysig "sleep over" tillsammans. Kikade på en bit av Alice in wonderland.

Linnea fick spela död i skräckisen. Vad tycks om vårat ketchupblod? Detta är filmer på hög nivå vi snackar om. Typ. Hehe. Trots att vi filmade med super-BR så blev kvaliteten inte så mycket att hänga i granen, för jag har ännu inte lärt mig hur man gör. Men det kommer. 

Tina i vårat älskade DAC.

Hanna redigerar våra nya filmer. Trivs som fisken i vattnet med Final Cut i DAC. När vi skulle gå gick Hanna runt och sa "Good work" till många av datorerna. Ian såg lite fundersam ut, och Tina förklarade vad hon höll på med.

"She's saying goodbye to DAC." - Tina

"Oh, haha, it's been a love/hate relationship, right?" - Ian

Ikväll var vi på Showcase. SBCC:s variant av Oscarsgalan. Ungefär. Det var skoj. Hanna och Sandra posar utanför. Efteråt blev det dock deppdeppilideppdepp av mig. Fyyy vad sorgligt det känns. Har sagt farväl till DAC och förmodligen sett många människor för sista gången. Buhuu.

Där inne gömmer sig DAC.

När vi kom hem ikväll drog jag och Hanna iväg för att hinna en liten stund av Open Mic. Linnea var där ensam, men njöt som attan. Ja alltså, hon var ju inte ensam. Det var massor med folk där. Mys. Sorg. Snart slut. Efteråt gick vi för att hämta Linneas cykel, och då får vi syn på supersöta Brennan som brukade spela på Open Mic ofta förut. Linnea fotograferade och sen vågade vi oss fram och prata lite med honom. Han är sååå gullig.

May Gray brukar de säga här, men det verkar inte stämma så bra. Det var grått för ett par dagar sen, men nu har en ohygglig värmebölja infunnit sig. Jag solade i sisådär tio minuter idag, längre än så stod jag inte ut. Det är såpass varmt att jag gick ute med bara linne och shorts fortfarande vid 21.30 ikväll. Skönt. Men nu känner jag att jag bara babblar på. Jag har egentligen ganska mycket att säga, men istället säger jag... bara massa babbel. Jag är mycket, mycket trött. Det har varit en fin dag. Men sorglig också. Imorgon kommer en fotograf hit och plåtar oss för IBS redan vid 07.30 på morgonen. Oboy. Dags att skölja av värmeböljans svett och krypa till kojs.

PS. Jag älskar min BR.

I've got a baby!

Denna fina, fina, mycket superduperfina rebell har anlänt. Nu är han min, och jag ska göra så gott jag kan för att tämja honom. Hehe.

Jag med min sprillans nya Canon Rebel T2i. Hurra!

Jag ska lägga upp lite fler foton sen, men orkar inte nu. Måste ju få dem godkända och sådant när det är modeller med på bild. Hehe. I alla fall är jag supernöjd än så länge. Blev så nervös så jag inte kunde äta idag när Adam ringde från Samy's. Har inte riktigt fått pli på manicken än, har bara testat lite granna idag.

Yeeeeeeey! Okej Hanna, var det två filmer om dagen sa du? Hoho. Hanna director och Moa DP.

why must all good things come to an end?

Hmm. Jag har varit lite sådär smått dålig på att uppdatera på sistone. Ska ändra lite smått på det. Berätta lite vad jag haft för mig på senaste tiden.

Jag har mumsat jordgubbar.

Sett på 3D-film skapad av vår TA William. Jag och Hanna sitter längst bak, jag har randig tröja.

Spelat en hel del beer/vattenpong.

Hängt på vår fina skola.

Haft strömavbrott. Det var mörkt. Och vi kollade på läskigt avsnitt av Dawson. Slutade med att Hanni och jag kröp ner och gömde oss under ett täcke tillsammans ett tag. Lite skrajsna. Haha.

Myst med goa Zoe Bowie.

Skapat ett blommigt candy land till Evelina. Syns inte bra på denna skitbild. Men det fanns godis inom räckhåll överallt i vårat kök. Och massa blommor.

Firat Eves födelsedag på restaurang.

Ja, jag ser ut som en pyssling. Men det är bara flummigt perspektiv på bilden.

Varit hos världens sötaste Hermine. Hon bor i lyxigt lägenhetskomplex som känns som en semesterort. Där stekte vi i solen, badade jacuzzi, svalkade oss i poolen, grillade och allmänt njöt av livet. Det var en helt underbar dag!

Varit på promenix med Bridges.

Förutom detta så har jag

stekt på stranden i Carpinteria,

blivit bortsköljd av en våg,

suttit mycket i dac,

sörjt,

fått en fin kram,

varit på galej,

stampat med Leroy http://www.youtube.com/watch?v=3LmmCYxe5k0,

dansat alla Vänner-danserna,

varit med om underliga nattliga äventyr,

mumsat på the Habit med Hanna, Sandra och Tina,

varit ute och plockat blommor mitt i natten,

varit på supermysigt open mic,

råkat ut för skumt sms-flirtande,

varit på bbq hos Cliffs kompisar,

spelat en massa kort - Spades och Nerds,

och lite mera.

SEPARATIONSÅNGEST! JAG VILL INTE ÅKA HEM ÄNNU!!!

Grattis Evelina!

Damen fyller 20 idag. Inatt har vi andra omvandlat vårat kök till ett blommigt, färgglatt candy land. Det gillades. GRATTIS!!!

Ooh, vill inte flytta ifrån mina fina roomies!

Paniiiiiiiiik!

Har haft min absolut sista lektion på SBCC. Kan inte vara sant!!! Som jag har längtat efter att skolan ska ta slut, och nu när den är det får jag panik. Saknar redan allt och alla något helt extremt ofattbart mycket! Alla fina stunder vi haft... Alla fina människor... Oooooh, sorg i mitt hjärta!

Idag

Några känslor/händelser för dagen:

• Jag är sur. Har i alla fall varit. Bara sur liksom. Utan egentlig anledning.
• Jag har vunnit två matcher vattenpong ikväll. Måste införa beerpong i Sverige.
• Jag och Hanna har införskaffat fruktansvärt fula graduationkläder. Typ sopsäckar.
• Sorg har börjat infinna sig. Ingen hemlängtan alls. Längtan efter vissa personer dock. Men jag kommer saaaaakna detta! Mitt Santa Barbara och alla fina människor, hur ska jag klara mig utan allt det här?

Common dolphins

Foto: Storasyster Tove.

Jag ser ljuset

Om en vecka är det slutt. Finito. Ingen mera skola. Eller tja, jag har väl någon obetydlig skriftlig grej att lämna in därefter, men det räknas liksom inte. De stora projekten ska vara klara måndag, tisdag och torsdag nästa vecka. Så skönt. Längtar.

Idag tog jag emot ett certifikat/diplom för att jag gjort President's Honor Roll. Det vill säga; jag hade rätt bra betyg förra terminen. Haha, men det var jag ju knappast ensam om. Över 2000 personer skulle få sådant där diplom. Som tur var kom bara runt 500 på själva utdelningen, det var ändå proppat med folk. Utomhus en stekande het förmiddag. Man fick gå fram och säga sitt namn och major i en mikrofon. Därefter fick man gå till ett bord och hämta upp sitt certifikat, och sen frossa i kakor, wraps och fruktbuffét.

Jag känner mig nu otroligt säker på att jag inte kommer fortsätta med film efter det här året. Det är inte för mig helt enkelt, jag saknar både talang och motivation. Det har varit fantastiskt roligt med all denna filmproduktion, men bara tanken på att jobba med det på riktigt ger mig ångest. Mitt i allt det roliga har det också varit en hel massa ångest nämligen. Och då menar jag inte enkel "shit det är snart deadline"-ångest eller så, utan jag mår verkligen dåligt över att ha filmskapandet som ett måste över mig. Somnar och vaknar med en klump i magen när jag vet att jag måste visa upp något som jag gjort. Det handlar inte bara om sådant jag är särskilt missnöjd över, utan allt. Alla uppgifter. Jag gillar inte när andra ska se. Och ärligt talat, man kan inte jobba i filmbranschen och inte vilja visa upp någonting man gjort. Och gå runt och må dåligt varje dag för att man känner pressen på sig. Det fungerar liksom inte. Så nej, filmskapandet får bli en hobby enbart och det är jag otroligt nöjd med. Det känns så skönt att ha kommit fram till det. Hanna däremot kommer säkert bli en ny Tim Burton en dag.

Vissa kanske tycker att det är slöseri då att spendera ett år i Kalifornien och plugga något som jag inte kommer jobba med i framtiden. Men året här kan bara ses som motsatsen till slöseri. Det har varit ett av de bästa och roligaste åren i hela mitt liv. Jag har lärt mig massor och varit med om så otroligt mycket. Jag är så glad att jag och Hanna begav oss iväg på detta äventyr. Gissa om det varit värt varenda slant!

SysterSemester

Oh vad det är skönt med lite semester, särskilt när syster yster är här med mig. Vi har det toppen!

Vi har promenerat runt i Santa Barbara.

Kikat på fina utsikter.

Blivit tagna för tvillingar. Man kan ju se likheterna.

Shoppat.

Promenerat långt.

Sett läskiga träd.

Varit uppe i Santa Barbara Botanic Garden. Vi gick dit. Tog sisådär några timmar dåra. Mötte ungefär noll amerikaner som var ute och gick. Trots mycket varmt väder. Nice väder.

Tove Tott.

Tagit oss en sväng till Carpinteria.

Chillat på stranden.

Linnea kan hoppa som... en ninja?

Jaha. Hon försökte hoppa över horisonten. Lyckades nästan.

Tove var inte lika hypad på det här med att hoppa.

Det var inte jag heller.

Jag badade lite för länge i vågorna som denna gång var isande kalla. Slutatde med att jag låg och skakade (typ dödsryckningar) i sisådär tjugo minuter/en halvtimme. Men roligt var det att bada!

Vi har också varit ute på whale watching. Såg inga valar. Men massa sjölejon och fiiiina flasknosdelfiner.

De simmade med oss framaför båten. Så häftigt. Så fina.

Tog med denna kassa bild bara för att visa hur nära de var. Båten är inte hög alls. Coolt.

Ikväll har vi varit på Candy Swap med Bridges. Trevligt trevligt. Ja, en del annat har vi gjort under veckan också. Allmänt myst och så. Haft det great helt enkelt. Mycket tråkigt att imorgon är sista dagen. Får se vad den har att erbjuda.