Om en vecka är det slutt. Finito. Ingen mera skola. Eller tja, jag har väl någon obetydlig skriftlig grej att lämna in därefter, men det räknas liksom inte. De stora projekten ska vara klara måndag, tisdag och torsdag nästa vecka. Så skönt. Längtar.
Idag tog jag emot ett certifikat/diplom för att jag gjort President's Honor Roll. Det vill säga; jag hade rätt bra betyg förra terminen. Haha, men det var jag ju knappast ensam om. Över 2000 personer skulle få sådant där diplom. Som tur var kom bara runt 500 på själva utdelningen, det var ändå proppat med folk. Utomhus en stekande het förmiddag. Man fick gå fram och säga sitt namn och major i en mikrofon. Därefter fick man gå till ett bord och hämta upp sitt certifikat, och sen frossa i kakor, wraps och fruktbuffét.
Jag känner mig nu otroligt säker på att jag inte kommer fortsätta med film efter det här året. Det är inte för mig helt enkelt, jag saknar både talang och motivation. Det har varit fantastiskt roligt med all denna filmproduktion, men bara tanken på att jobba med det på riktigt ger mig ångest. Mitt i allt det roliga har det också varit en hel massa ångest nämligen. Och då menar jag inte enkel "shit det är snart deadline"-ångest eller så, utan jag mår verkligen dåligt över att ha filmskapandet som ett måste över mig. Somnar och vaknar med en klump i magen när jag vet att jag måste visa upp något som jag gjort. Det handlar inte bara om sådant jag är särskilt missnöjd över, utan allt. Alla uppgifter. Jag gillar inte när andra ska se. Och ärligt talat, man kan inte jobba i filmbranschen och inte vilja visa upp någonting man gjort. Och gå runt och må dåligt varje dag för att man känner pressen på sig. Det fungerar liksom inte. Så nej, filmskapandet får bli en hobby enbart och det är jag otroligt nöjd med. Det känns så skönt att ha kommit fram till det. Hanna däremot kommer säkert bli en ny Tim Burton en dag.
Vissa kanske tycker att det är slöseri då att spendera ett år i Kalifornien och plugga något som jag inte kommer jobba med i framtiden. Men året här kan bara ses som motsatsen till slöseri. Det har varit ett av de bästa och roligaste åren i hela mitt liv. Jag har lärt mig massor och varit med om så otroligt mycket. Jag är så glad att jag och Hanna begav oss iväg på detta äventyr. Gissa om det varit värt varenda slant!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej Moa!
Jag kommer heller aldrig att se det som ett slöseri..... :)
Det är tydligt att året har gett mycket - och att komma fram till en slutsats om vad man INTE vill göra är ju också en slutsats som man har användning av. Då slipper man tveka om den i alla fall :)
Hörs snart!
Mamma
<3
Det vore väl häftigt att filma med en budget på 253 miljoner och göra en film som INGEN får titta på. Du skulle bli världsberömd. Hmmm.......ja just det, det var ju inte det du ville. Strunt samma.
Jag satt och småskrattade när jag läste om filmskaparen som inte vill visa upp sina alster, och jag är väldigt glad att du är nöjd med din tid i SB. Jag kan inte heller tycka att det är ett bortslösat år på något sätt. Du är riktigt bra.
Längtar tills du kommer hem nu.
Kram
Skicka en kommentar