Amerikaner. Det finns mycket att säga om dem. Om man nu ska generalisera, som jag inte alls gillar att göra egentligen. Men vissa mönster har man ju sett. Typ kristendom eller weeds. Men det var inte alls det jag tänkte prata om, utan om hur otroligt trevliga amerikaner är (det gäller båda ovanstående grupper). Det är helt otroligt. Jag är van vid Sverige; där tittar folk bort, sätter sig för sig själva, ignorerar till och med bekanta ibland för att slippa prata. Här är det så annorlunda. Varje dag förundras jag över hur trevliga och sociala människorna är här. De tycker förstås detsamma om svenskar, men det kan bero på att de flesta svenskar som sökt sig hit (utom typ mig) förstås är väldigt utåtriktade och sociala.
När man är ute och går så ler folk mot en. Snälla, trevliga leenden. Hejande leenden. Både gamla och unga, kvinnor och män. Vissa hälsar också. Och ganska ofta börjar de till och med prata lite smått, om vad som helst. Idag satt jag, Sandra och Tina vid ett bord ute på campus, och plötsligt reser sig killen från bordet bredvid och kommer fram till oss. Frågar var vi kommer ifrån eftersom vi pratar ett så häftigt språk. Frågar om Sverige och varför vi är här och så vidare. Och detta är inget speciellt ovanligt. Dessutom är de flesta amerikanerna väldigt hjälpsamma och omtänksamma, både bekanta och främlingar. Men framförallt alla dessa leenden, de kan faktiskt få en på bra humör.
Smile.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag följer uppmaningen och sitter här och ler. Lite fånigt kanske när jag bara har en skärm att le mot.
Sitter hemma och jobbar ikapp lite en dag med få barn på förskolan. Snart är jag klar med september så att jag hinner börja med oktober före november.
Ojoj, låter kämpigt hörrudu :P Men keep on smiling så blir det säkert bra! ;)
Nu ler jag igen.
hehe, vad ni två är söta ;)
Hej Moa!
Rolig läsning. Önskar att det var så överallt.
Le mot dem från mig också :)
Mamma
Skicka en kommentar