Majs

Jag har blivit lite smått addicted. Av majs. Det är sååå gott. Jag kan värma en liten skål med bara majs och äta med sked. Mums. Det gjorde jag två hela gånger igår.

Igår. Regn. Hela dagen. I princip. Tog en sväng till skolan och kollade mailen och så. I övrigt satt vi mest inne hela dagen. Men på kvällen kände jag ett akut behov av att komma ut och få luft. Tydligen var jag inte ensam om det, utan både Hanna och Linnea kände likadant. Så vi tog en härlig kvällspromenad längs fredagkvällens State Street, köpte mumsig italiensk glass och njöt av frisk luft och stjärnklar himmel. När vi kom hem ägnades en lång stund till att retas med Zoe. Det är ju så svårt att låta bli, hon är så tacksam att retas med.

"Nu kommer det en spindel och bygger en balkong."

Idag sov jag länge för en gångs skull. Och när jag vaknade strålade solen utanför. Så idag blev det promenad till piren och hamnen. Det kändes som vår! Vågorna var höga och vilda, och jag och Hanna råkade få oss en dusch. Skrattande gick vi därifrån, och mötte ett par turister. Kvinnan (med sin kamera i högsta hugg):

"Can you take a... Have you been in the water?!"

Nu är Hanna rastlös. Har sminkat sig och leker strömavbrott.

Nightmare on Haley Street

Det känns helt absurt. För jag har varit med om min första naturkatastrof. I miniformat. Januari skulle man kunna kalla för en regnig månad i Kalifornien. Varje morgon nu har vi vaknat till en regnig värld. Åskat, blåst och haglat har det också gjort. Men så igår förmiddag var det lite annorlunda så att säga. Lite mera än vanligt oväder. Plötsligt blåste det till så att det kändes som om hela huset skulle följa med, och så försvann elen i några sekunder. Jag, Hanna och Evelina var de enda som var hemma, och vi tänkte att jävlar vad det blåser. Sedan tittar vi ut genom fönstret. Oboy...

Detta, mina vänner, är våran gata.

Vi var bara tvungna att gå ut och fotografera lite grann. Tills en arg brandman påminde oss om hur stark ström det var i kablarna som låg i en enda röra på gatan.

"You like my car?" - Oväntat glad granne och ägare till detta konstverk.

Det sjuka var att vi visste ju ingenting. Vi kunde inte ta oss någonstans, så vi hade ingen aning om detta var en naturkatastrof som drabbat hela Santa Barbara eller ännu mera. Vi oroade oss för våra roomies som var ute någonstans. Men så kom Linnea hem. Hon fick tillåtelse att ta sig in till huset, mot att hon skulle stanna där hela dagen. Husarrest. I alla fall så kunde hon berätta för oss, att det allra konstigaste var att denna "tornado" (som grannarna kallade den, liten tromb snarare) bara drabbat Haley Street precis här mellan De la vina och Bath. Precis bara här. På den där bilden, tidningens förstasida, syns vårat hus.

Dagen var ung och inget Internet hade vi, så vi trotsade "husarresten" och smet ut bakvägen. Där vårat höga staket lägligt nog hade slitits ner av vinden. Blev en lång lunch på danskt place (mums), och sedan bio. Vi såg Avatar i 3D. Bra film, jobbigt med 3D. Därefter gjorde jag och Hanna också ett efterlängtat besök på Santa Barbara Roasting Company för lite Open Mic-mys. Tills vi var alldeles för trötta och hungriga och frusna av våra genomblöta kläder. När vi kom hem, ännu mera genomblöta (jag hade lånat ut mitt paraply denna dag), var stora delar av gatan tömd på träd och bilvrak. Man kan inte klaga. De arbetade sedan hela natten. El har vi haft nästan hela tiden, men vårat Internet har varit mycket efterlängtat. Det kom tillbaka för en liten stund sedan. Glädje.

Tja, det var väl vad jag hade att säga för denna gång. Jetlaggade är vi fortfarande. Och ska jag vara ärlig, så har jag ingenting alls emot regnet. Lite jobbigt att bli plaskblöt när man går ut bara.

Winter wonderland

Det har varit väldigt färglöst på bloggen ett tag. Här är några glimtar från mitt underbara jullov.

Sparkrace.

Teater.

Busungar.

Mera busungar.

Promenader.

Spelkvällar.

Tomtebloss.

Födelsedagsfirande.

Vinter.

Hopp och lek!

Regn

Regn hela veckan. Bullshit? Igår morse regnade det ju som om hela havet släpptes ner just här. Men så plötsligt, helt oväntat, så sprack det upp och blev sol och blå himmel. Solen tittade inte bara nästan fram. Perfekt, eftersom vi var tvungna att handla, som sagt. Det var INTE KUL. Såg inte alls så mycket ut där i kundvagnen, men när allt var packat i kassar... Dessutom är vår gata avstängd en bit, så man måste ta en liten omväg. Jag var tvungen att stanna och vila händerna sisådär sjuttioelva gånger på vägen hem, som kändes som en evighet. Och de sju kassarna jag bar från början blev så så småningom fyra, eftersom de en och en gick sönder så att burkar ramlade ut och man var tvungen att packa om. Idag värker mina axlar.

Vi tänkte ha innesittar-mys igår, men det slutade med att vi faktiskt var rätt så hurtiga ändå. När vi kom hem från matshoppingen var det inte långt kvar innan vi skulle till The Habit. Och när vi ätit med Sandra, mycket trevligt, så gick vi runt en stund vid affärerna och följde sedan henne nästan hela vägen hem. Så det blev kanske ett par timmars promenad.

Idag är det "monsunregn" igen. Gör mig ingenting. Mys. Är lite småförkyld och hade ingen röst för en stund sedan. Har för första gången någonsin (tror jag) tyckt att en kopp te inte bara kändes bra för halsen utan faktiskt smakade riktigt gott också.

Nu ska jag sluta tråka ut er. För ett tag i alla fall.


Ooops. Åskväder. Wow.

Flutteliflutt

Hanna utrönade idag vilka som är de stora frågorna just nu:

• Ska vi ha två kassor?
• Hur ska vi göra med mammaledigheten?
• Hur ska vi få Johannes att komma dit?

Make sense??

Framtiden. Den är något att tänka på. Under jullovet hade jag, Maria och Hanna en lång lunchdate på Deppan, då vi satt i timmar och diskuterade just Framtiden. Vi vill flytta till Stockholm, och tänkte att det skulle vara kul att starta någon form av "business" tillsammans. Typ café med open mic och skivförsäljning och radio och allt vad det var. Vore sjukt kul. Christian har tydligen lovat att bli stammis ifall vi döper stället till Flutteliflutt eller Chilibyx eller vad det var.

Så då var framtiden utstakad då. Skönt. Haha.

Tillbakilibakbaka

Då var man här igen. I Haley House. I Santa Barbara. I USA.

Den långa resan hit gick bra, men den var förstås... lång. Titta på film, läsa tidning, sova, störas av gubben bredvid som hostade rakt ut hela tiden och rapade högt... Mötte Carro och Evelina på flygbussen sen, så vi anlände samtidigt till Haley House. Där vi möttes av ett nystädat hus, choklad och välkomstkort på kudden och framförallt; nybakt bröd. Mums! Och så en glad Linnea och en gosig Zoe. Den sistnämnda sov tätt intill mig nästan hela natten.

Här har regnet öst ner idag och det ska tydligen regna hela veckan. Jaså minsann. Fast det gör mig ingenting egentligen. Då kan man sitta inne och mysa. Just nu är det lite uppehåll och solen tittar nästan fram, så om en stund ska vi väl dra oss mot Ralph's och skaffa lite smått och gott att fylla skåpen med. Det är väl ungefär det som är planen för dagen. Och middag på The Habit med Sandra. Och ta det lugnt. Och Skype ikväll. Har redan snackat lite med både äpplen och systrar. Älskar er!

Trötter är jager.
Kramar.

Here we come again

Klockan är två timmar till uppstigande. Dags att bege sig igen. Till Amerikat.

Det har varit ett helt underbart jullov. Verkligen fantastiskt. Har haft sååå roligt och upplevt sååå fina stunder. Nu har jag för en stund sedan avklarat ett tårsprutande farväl. Det är aldrig lätt. Fast jag klarade mig bra i Hofors idag i alla fall, ibland blir man liksom imponerad av sig själv. Haha.

Har inte riktigt insett än att det är dags nu igen. Det känns ju inte lika stort denna gång. Istället för månaders förberedelser så packade jag det mesta på cirka en kvart ikväll. Och klockan fyra imorgon bitti ska vi åka mot Arlanda.

Nu ska vi se till att det blir några fler hejdundrans roliga månader i USA!

Hejdå Sverige. Och fina folket. Gonna miss you!