Nightmare on Haley Street

Det känns helt absurt. För jag har varit med om min första naturkatastrof. I miniformat. Januari skulle man kunna kalla för en regnig månad i Kalifornien. Varje morgon nu har vi vaknat till en regnig värld. Åskat, blåst och haglat har det också gjort. Men så igår förmiddag var det lite annorlunda så att säga. Lite mera än vanligt oväder. Plötsligt blåste det till så att det kändes som om hela huset skulle följa med, och så försvann elen i några sekunder. Jag, Hanna och Evelina var de enda som var hemma, och vi tänkte att jävlar vad det blåser. Sedan tittar vi ut genom fönstret. Oboy...

Detta, mina vänner, är våran gata.

Vi var bara tvungna att gå ut och fotografera lite grann. Tills en arg brandman påminde oss om hur stark ström det var i kablarna som låg i en enda röra på gatan.

"You like my car?" - Oväntat glad granne och ägare till detta konstverk.

Det sjuka var att vi visste ju ingenting. Vi kunde inte ta oss någonstans, så vi hade ingen aning om detta var en naturkatastrof som drabbat hela Santa Barbara eller ännu mera. Vi oroade oss för våra roomies som var ute någonstans. Men så kom Linnea hem. Hon fick tillåtelse att ta sig in till huset, mot att hon skulle stanna där hela dagen. Husarrest. I alla fall så kunde hon berätta för oss, att det allra konstigaste var att denna "tornado" (som grannarna kallade den, liten tromb snarare) bara drabbat Haley Street precis här mellan De la vina och Bath. Precis bara här. På den där bilden, tidningens förstasida, syns vårat hus.

Dagen var ung och inget Internet hade vi, så vi trotsade "husarresten" och smet ut bakvägen. Där vårat höga staket lägligt nog hade slitits ner av vinden. Blev en lång lunch på danskt place (mums), och sedan bio. Vi såg Avatar i 3D. Bra film, jobbigt med 3D. Därefter gjorde jag och Hanna också ett efterlängtat besök på Santa Barbara Roasting Company för lite Open Mic-mys. Tills vi var alldeles för trötta och hungriga och frusna av våra genomblöta kläder. När vi kom hem, ännu mera genomblöta (jag hade lånat ut mitt paraply denna dag), var stora delar av gatan tömd på träd och bilvrak. Man kan inte klaga. De arbetade sedan hela natten. El har vi haft nästan hela tiden, men vårat Internet har varit mycket efterlängtat. Det kom tillbaka för en liten stund sedan. Glädje.

Tja, det var väl vad jag hade att säga för denna gång. Jetlaggade är vi fortfarande. Och ska jag vara ärlig, så har jag ingenting alls emot regnet. Lite jobbigt att bli plaskblöt när man går ut bara.