En svart katt är en platt katt

Loppis vandrar omkring. Lägger sig snart på Linneas kudde. Loppis/Trasan/Zoe, whatever you prefer. Hon har dock gått under namnet Loppis nu, för här om dagen såg Evelina små bitska varelser krypa omkring i pälsen på kattskrället. Uuuusch. Vi har fått många bett de senaste veckorna. Jag gillar Zoe, men just nu är hon hemskt äcklig för att:

1. Hon är en liten loppbärare.
2. Hennes päls tyder på att hon badat i valspäck eller något annat mysigt.
3. Igår kom hon in med en MUS och lade på golvet! Uuuusch. Linnea fick komma till undsättning när hon kom hem från affären, hon är van att plocka ut möss och annat dylikt.

Fast hon är en liten filmstjärna, vår Loppis. Igår fick vi visa våra smådokumentärer på lektionen, och Hannas handlade om Zoe. Alla skrattade så mycket så att de missade poängen (att vi inte vet hur vi ska göra med Zoe när vi flyttar). Japp, hon kan vara underhållande, vår katt.

En annan film handlade förresten om att dricka kobra-blod. Helt sjukt äckligt. Det var en kille i klassen som gjort det. Först varnade han för känsliga tittare (det borde ha varit min första ledtråd till det vidriga som skulle komma, men jag trodde liksom att det var ett skoj). Sedan fick man se en kobra. Okej. Usch. Tycker inte om ormar. Sen så började det makabra äckelpäcklet. De högg huvudet av ormen och sqeezade ut massa blod i en kopp. Därefter slet de av skinnet från ormen, så att den såg ut som en lång, fet tarm. De plockade ut någon mer liten klump ur kroppen, och sqeezade ut även innehållet från den i bloddrinken; gul-grönt slem. Sedan blandades det med vodka. Skål!

Nej fy, nu ska jag säga adjö till Trasan/Zoe/Loppis och bege mig till DAC en stund igen för lite finurligheter.

Puss!