Komaveckan

Jag kan ju knappast klaga på att jag är sönderstressad eller så, det är hur lugnt som helst i skolan. Skönt.
 
Hela denna vecka har jag lullat omkring i något trötthetstöcken som aldrig vill ge med sig. Ikväll är inget undantag, men jag har ändå gett mig in på att festa. Man måste ju trotsa tröttheten liksom, annars får den bara som den vill. Så nu är vi redo att ge oss ut, får se om det händer något.

Igår kollade vi förresten på Bröllopsfotografen. Underbar film. Med underbara repliker.

"Livet är det där eländet som pågår mellan fyllorna."

"Jag kan ju ge dig ett tips; om man nonchalerar problemet och väntar tillräckligt länge så brukar det försvinna av sig själv."

Kjelle Bergqvist.

Nu ska vi dra. Hejs!

Förkyld

Ojoj, seg fredag. Igår skypade vi halva natten med Maria, vilket var riktigt trevligt. Richard var med en stund också, och man blir ju så glad av lite äkta dalmål.

Idag sov jag till tio över ett. TIO ÖVER ETT. Oboy. Ont i halsen, tung i huvudet, lite snuvig. Funderade på att sega bort hela denna mulna dag med filmtittande och sådant, men Evelina övertygade mig att följa med en sväng till La Cumbre, ett mysigt köpcentrum. Bara för att göra någonting av dagen liksom. Så det är väl dags att masa sig till duschen kanske...

Dramatik på hög nivå

Ojoj, idag var jag på vippen att ringa polisen. Efter att ha haft en riktigt irriterande cinematography-inspelning, och efter att ha suttit och snackat ett tag med Cliff, så tänkte jag och Sandra dra hem till henne och laga pannkakor. Tänkte att det kunde vara trevligt att höra av sig till Hanna och se om hon var intresserad av att följa med, så jag försökte ringa på hennes amerikanska telefon. I luren svarar...en kille! Jag tänker först att det är någon hemma hos oss som skojar, så jag ber honom ge Hanna telefonen. Men han skrattar läskigt och säger att han inte förstår. Hjälp. Då tänker jag att Hanna kanske har tappat bort sin telefon och att någon annan fått tag i den.

Lite senare kommer jag på igen att man kanske borde oroa sig. Så jag försöker ringa Hanna på hennes svenska nummer. Vem svarar? Samma kille!!! HJÄLP! Inbrott! Bortrövning! Hjälp, hjälp, hjälp! Sandra pratar med killen och är riktigt arg ("ARE YOU FUCKING STUPID?!!!!") När hon lagt på börjar vi i panik fundera på vad vi ska göra. Jag tänker att jag måste hem och kolla läget, men Sandra säger att det kan ju vara farligt. Ringa polisen? Vi beger oss tillbaka mot skolan och tänker att vi ska prata med SBCC:s Security.

Sandra: "Är du säker på att det var det svenska numret du ringde nu?"
Jag: "JA! ...Eller...vänta lite...nej.."

Så var det med den saken. Jag är riktigt smart ibland alltså. Jag hade förstås ringt det amerikanska igen. Någon måste ha fått Hannas nummer för att hennes telefon varit inaktiv i flera månader. För det var då ingen fara med varken telefonmackapären eller Hanna. Hon hade varit ute och tröstshoppat för att Sverige förlorade igår.

Japp, spännande... Eller inte. Igår var vi på bio, Dear John. Väldigt fin men rätt seg och tung. Ikväll testade vi Open Mic-utbudet igen. Det var inte imponerande denna vecka heller. Men men. Nu vankas Skype-date med finaste Maria!

Konstateranden

• Jag är inte så förtjust i sena kvällslektioner, men det känns ändå väldigt skönt att gå dit utan ångest och självmordsbenägenhet varje vecka.
• Jag längtar efter alla parvlar där hemma.
• Det regnar.
• Zoe tvättar sig i rumpan.
• Nu är det nästan helg igen.
• Mörka Lindt-kulor kan nästan konkurrera med Fazer mjölkchoklad.
• Jag behöver börja motionera.
• http://tjuvtittat.se/ kan vara ganska underhållande ibland.
• Min omgjorda Notebook-trailer (med läskig stalker-Noah) var nog inte sämst.
• Jag vill ha en bra kamera, gärna typ en Canon EOS 7D (systemkamera som kan filma, sjukt bra!)
• Johannes är bäst.
• På min spegel sitter ett sött Alla Hjärtans Dag-kort från Hanna.
• Regina Spektor sjunger fint.
• Jag vill testa hang gliding.
• Jag är trött.

Hanna säger mums, Moa säger...något annat

Jag ångrar mig gällande Shutter Island. Missnöjd ska jag inte säga. Jag gillade den verkligen. Den var bara inte som vi trodde att den skulle vara.

Vad det gäller Johannes i melo så är jag besviken på svenska folket. Även om jag inte tyckte det var världens bästa låt, så tycker jag klart att han var bäst i lördags. Så fint han sjunger! Vi röstade i alla fall så gott vi kunde härifrån Amerika.

Det är måndag. Efter helgens bravader, som jag inte tänker gå in på så noga, så mår jag väl sisådär. Läs dödligt trött. På lördagsmorgonen tog vi en sväng till farmers market, och det var otroligt mysigt. Jag har bara varit där på tisdagar förut, när det är på State Street, men detta var en helt annan sak. Marknaden var på en bakgata/parkering/torg och det kändes som att man kommit till Stars Hollow eller något. Så mysigt! Vi handlade fina grönsaker, bröd och ägg, men framför allt så spanade vi. Det blir farmers på lördagsmorgnar framöver, om jag orkar masa mig upp ur sängen förstås.

Resten av helgen har innehållit:

• På tok för lite plugg, men det har gått hyfsat bra ändå.
• Sola.
• Fest, som var rolig så länge den var...rolig.
• Degande.
• Skypande med Ylva-Li, underbart!
• Filmtittande.
• Pizzaparty med Bridges.

Ja, ungefär så. Sjukt intressant, eller hur. Vet inte varför jag delar med mig av denna extremt intressanta information egentligen. Jag är liksom bara övertrött. Ikväll har vi bland annat sandpapprat ett par zombie-skadade jeans.

Tjopp.

JOHANNES!!!

Jag hoppas verkligen att ni sitter hemma och kollar på Melodifestivalen nu, och röstar på världens bästa Johannes! Den mannen kan sjunga!

Heja! Heja! Heja! Heja!

"Han sjunger som en guuud och så sniiiigg han är!!!!!!"

Är det inte gulligull?

Taget från blandade kvällar.