God morgon

Vår katt Zoe pratar väldigt mycket. Trodde hon skulle väcka hela huset imorse innan Hanna hade hittat hennes mat. Men fin är hon!

Jag och Hanna hade lite panik igår när vi skulle kolla att det trådlösa Internetet fungerade. Nätet fungerade nämligen galant, men däremot passade inte våra datorsladdar i den enda fungerande adaptern vi hade! OH NOOOOO! Hanna sms:ade sin mamma tills Sussie påpekade att det var mitt i natten i Sverige. Själv skickade jag ett mail till pappa i panik, och undrade om de kunde hjälpa oss. Men sen berättade jag för Linnea om vårt problem och hon kände någon som haft samma trubbel. Och det fanns tydligen adaptrar att köpa i en elektronikbutik här, så det hela löste sig. Pjuu, jag såg med skräck framför mig månader utan egen dator, men kunde nu andas ut.

Våra roomies heter förreseten Linnea, Evelina, Caroline och Rachel (som är amerikanska). Och Zoe förstås. Ett trevligt gäng!

Om en stund ska vår housing manager komma hit. När vi ringde igår från bussen sa han att det var bara för mig och Hanna att gå in, så skulle han titta in någon gång under dagen eller nästa dag. Så noga var det alltså med genomgång av huset och allt det där. Bara en nyckel hade jag och Hanna fått också. Men nu ska han i alla fall komma snart så får vi se vad som händer.

Har nu sovit vår första natt i vårt nya hus. Det kändes konstigt, men jag sov riktigt gott. Lite hemlängtan har pendlat upp och ner förstås, men än så länge mindre än vad jag räknat med.

Good morning California! Good evening Sweden!

Förresten

Vi har förresten en katt. Som typ heter Zoe. Och har ett lila strasshalsband. Det ni!

Tack you!

Befinner mig i en säng i ett hus i Kalifornien. Det känns helt vansinnigt.

Nu fungerar hjärnan ungefär som en... Jag kan inte ens komma på vad den fungerar som, för jag är så trött. Har inte sovit mycket de senaste två dygnen. Snarare extremt lite. Har lyckats säga "Tack you" till en svensk-amerikansk flygvärdinna. Har lyckats hitta mig igenom världens största flygplats Atlanta (det var inte svårt, det märktes inte då att den var särskilt stor). Och har lyckats överleva en natt på Lax, Los Angeles flygplats. Det var inte heller svårt, däremot var det omöjligt att hålla sig vaken alla de elva timmarna på en bänk i en ankomsthall. Så vi turades om att vila lite grann.

Imorse (Kalifornientid) fick jag och Hanna slutligen sätta oss på en buss till vår nya hemort Santa Barbara. Chauffören var jätterolig och babblade nästan konstant. Pekade ut Oprahs hus i dessa trakter. Snäll var han också, och skjutsade oss hela vägen till vårt boende så vi slapp ta en taxi.

Och så var vi plötsligt framme. Genom bussens fönster blev vi direkt kära i Santa Barbara. Så fint! Så mysigt! Så härligt! Sol. Strand. Palmer. Berg. Gulliga hus. Vårat alldeles egna gulliga hus, Haley House, var också till belåtenhet så fort vi möblerat om lite grann. Det är jättemysigt! Och våra roomies verkar trevliga.

Lite kämpigt att i denna sömnbrist, näringsbrist, vätskebrist och allmän hjärnfunktionsbrist begripa allt vad som händer och hantera alla nya intryck. En dag i taget. Klockan är inte mer än nio på kvällen här, men det börjar definitivt bli dags att dra sig till kojs.

Bilder är att vänta!

Hejdå Sverige

Imorgon åker vi Hanna!!! Kan det vara sant?!

Lämna gärna kommentarer

Jag har fått frågor från vissa oerhört tekniska släktingar som inte riktigt förstår hur de ska lämna kommentarer på bloggen. Men det är bara att skriva något (efter att ha klickat på kommentarer) och sedan klicka i rutan "Namn/URL" och skriva in sitt namn eller vad man nu vill kalla sig för. Och sedan är det bara att skicka. Vi hörs!

I love you more than words can say

Det är jobbigt med alla praktiska förberedelser inför att flytta utomlands. Vissa saker är roligt, men det mesta är jobbigt. Men det går. Det är överkomligt. Det är bara att göra.

Att förbereda sig mentalt är någonting helt annat. Kan man det? Man kan ju försöka förstås, men egentligen har man ju ingen aning om hur det kommer bli och hur det kommer kännas att bo på andra sidan jorden. Förhoppningsvis skitkul, men jag kan nog räkna med att vissa panic attacks kommer infinna sig också. Och att jag kommer sakna. Alla er här hemma. Så himla mycket!

Det kanske är lättare att hantera det om jag tänkt igenom innan vad jag rimligtvis kommer sakna:

• Min tempurmadrass.
• Mitt jobb, det saknar jag redan.
• Enkelheten med att bo och leva där man är van.
• Vinter och snö (fast det får jag antagligen smaka lite på när jag kommer hem över julen).
• Framför allt: alla ni underbara människor! Familj, släkt och vänner; ta åt er! Och pussa mycket på småkusinerna från mig! Och skicka bilder!

Älskar er!

Infinity is a great place to start

Semestern har varit... UNDERBAR! Jag är nyss hemkommen från Tjörn, Göteborg, Stockholm och Uppsala.

Jag har spenderat tid med underbara människor. Jag har solat och badat. Jag har varit på trubadur. Jag har njutit av havet mot mina fötter när jag suttit längst fram på Albertina på tur. Jag har nattbadat med mareld som glittrade och lös upp vattnet, vilket är otroligt häftigt. Jag har ätit många glassar. Jag har spelat kort och gjort charader. Jag har åkt Balder, Höjdskräcken och annat härligt på Liseberg. Och jag har avslutat semestern storslaget...

I fredags kväll, den 31: juli, befann jag mig på Ullevi i Göteborg och såg U2 live. Jag stod så småningom längst fram vid scenen tillsammans med moster Karin och Sofia (snubbarna ville inte trängas där framme vid oss), och bara njöt av musiken och showen. Ååååh vilken häftig upplevelse! Det var helt OTROLIGT, FANTASTISKT, UNDERBART, SJUKT MEGABRA!!!!! Lycka är ordet.

Nästa morgon, efter bara någon timmes sömn, var det dags att stiga upp och lämna paradiset för att hinna till årets Pridefestival i Stockholm. Vilket som vanligt var hur roligt som helst med de bästaste av vänner och mängder av andra härliga människor. Trots extrem trötthet blev det alltså en jätteskojig kväll/natt i Prideparken.

Efter att ha hälsat på farmor & Sven och Tove & Petter är jag nu åter hemma i Barkhyttan. Det känns alltid sorgligt att komma hem från Tjörn, och extra mycket nu när det kommer dröja månader innan jag träffar alla dessa människor igen. Några farvältårar har fallit denna helg, mittemellan allt storslaget nöje. Men nu blir det fullt upp med förberedelser inför USA-flytten. Bara fyra dagar kvar. FYRA DAGAR!

It's a beautiful day. Don't let it get away.